medium

Ja, igår klockan två kom det en kvinna och en man hem till oss. Nillas bästa vän Helen hade kommit hem till oss vid halv två för att vara med.

De gick runt i lägenheten och stannade i vardagsrummet.
- Ni måste ha haft det jobbigt, sa han. Ni har nog känt detta ett tag.
Vi hade alltså någonting i lägenheten. Kvinnan hade en ung kille med sig i kanske 16-17 år. Han dog på slutet av 70-talet och bott i området eller kanske till och med i vår lägenhet. Kvinnan (mediumet) höll nästan på att storböla, eftersom det var en sådan sorglig berättelse. Det hade hänt en olycka och killen var så besviken och ledsen för att han inte fick fortsätta leva, eftersom han hade så många planer i sitt liv. Han hade helt enkelt kommit till oss för att få hjälp att finna frid. Han hade också fått uppmärksamhet av katterna, så det var också därför som han stannat. Vi hjälpte denna kille över på andra sidan, genom att stå i en ring.
- Känner ni hur han står i mitten av oss? sa mediumet.
Ja, det gjorde vi. Det var så tungt och det var läskigt att han stod i mitten av oss alla.
- Gå nu mot ljuset, sa mediumet. Där finner du frid och dina nära och kära väntar på dig.
Allt blev lättare och lättare i kroppen. Till slut var han borta.

Fredrik, den manliga mediumet hade också en till man med sig. I 75-årsåldern och dog för två år sedan. Han bodde i området och var tillgiven till Nilla. Kär kanske man skulle kunna säga. Han kände sig så ensam och det var Nilla som hade hälsat och pratat med honom då de möts ute på gatorna och då kände han sig levande. Det var därför han hade kommit till oss. För att han kände sig levande och betydelsefull. Han hade också följt med Nilla ner i källaren ibland och det kunde vi mycket väl förstå, eftersom saker har flyttats runt. Fredrik hjälpte även denna man över på sidan.

Men inte nog med detta. Det fanns även en kvinna hos oss. Jag trodde det var min måmå och jag kanske hoppades på det också. Men nej, det var Nillas måmå. Han berättade lite om hur hon var som person och så. Sen vände sig Fredrik mot mej:
- Du är en mycket känslig person, kan du känna igen dig i det?
- Ja, svarade jag. Mycket.
- För det har hon märkt. Att när du är ledsen eller bråkat med någon, så vill du också trösta personen i fråga, men du vill samtidigt ha tröst ifrån andra.
Stämde precis.
- Dessutom känner hon igen sig i dej. Tycker du om att vara ute i naturen?
- Ja, svarade jag.
- Ja, det är där hon känner igen sig i dej. Hon tyckte också om att vara ute i naturen. Dessutom så brukar hon titta till dej och Stefan när ni sover, för hon älskade barn. Hon ser er som barn helt enkelt och vill ta hand om er. Hon har även flyttat runt på saker, så att just du ska märka något.
Måmån fick vara kvar, eftersom hon balanserade upp den negativa energin till en god energi. Det är även hon som öppnade krypphyllan i köket, efterrsom hon tyckte om stå i kök och laga mat och så.

Sedan gick vi ut i köket, för de skulle få kontakt med Max, katten som vi hittade i Flygstaden och var i behov av hjälp. Han sa att han har hittat sitt hem nu, här hos oss och att det var en man som hade slagit honom.

Sedan tittar Kicki, det kvinnliga mediumet, på mej och säger:
- Du har dolda talanger?
- Ja, sa jag lite lurigt.
- Ja, du ska ta vara på dem och visa det du kan, inte bara hålla dem för dig själv. Du stänger in dem för att du är rädd för vad andra ska tycka...
- Ja, instämde jag.
Otroligt läskigt att hon visste det. Jag kan ju rita hus, sjunga och skriva romaner. Shit.

Efter det fikade vi och jag vad om att få veta lite om min kat, Sid. Om han tyckte det var jobbigt att jag var borta från honom. Han fick intrycket av att Sid inte alls tyckte det, men att han är mycket tillgiven till dig och att han är så glad när du är hemma.

Sen gav jag ett kort på måmå. Kicki sa att min måmå var en väldigt organiserad kvinna och hon blev alldeles varm i ansiktet av hennes omtyckhet. Det är många som tyckte om min måmå. Sen att hon var tillbakadragen. Att alla andra skulle stå i centrum osv. Det stämde alldeles bra.
- Din måmå kommer alltid att finnas med dej och du ska våga tro på dig själv, våga göra det du vill och våga tro på dina talanger. Hon finns alltid här för dig. Och jag vill bara ge dej en stor kram ifrån henne.

Sedan kom Nillas pappa på blixtvisit och sen fick Fredrik kontakt med deras katt, Sune, som dog förra året.

Klockan halv fem ungefär gick dem och Stefan kom hem något senare. Han sa att det var en otrolig skillnad hos oss. Så annorlunda känsla. Tur att det märktes.

overandout.

Kommentera här: