gallsten - del 2

På fredagsmorgonen hörde jag att det ringde
Klockan var ått och mamma och pappa hade åkt till jobbet. Det var bara jag och min syster hemma. Det var doktorn. Snacka om att jag blev rädd. Han vill genast tala med mej och när jag tog luren sa han att vi var tvungna att komma in, snabbt. Jag började ju gråta och doktorn sa att det är bråttom och att jag måste läggas in. Vi sa hejdå och jag grät. Linda ringde mamma och mamma ville tala med mej. Sen ringde jag min kompis Matilda och sa som det var. Mamma kom hem och jag hade packat ihop lite kläder. Ingen av oss visste när eller hur eller vad som hände.

Mamma, Linda och jag tror att Sofie var med också
Vi fick träffa samma doktor och jag hade sagt till mamma att han hade skrämt upp mej. Han sa att mina levervärden var usla och att vi var tvungna att handla snabbt. Jag fick ligga på en säng och han kände på min mage. Lite ont hade jag när han tryckte. Sedan blev vi vidare skickade till en annan avdelning och sen tillbaka till vårdcentralen och sen tillbaka till medicin och sen upp till barnavdelningen där de sagt att vi skulle till. Men de visste ju absolut ingenting. Men det var kul att jag fick träffa Karin, min dientist som jag började gå hos i nian och fram till första året på gymnasiet. Hon var ett stort stöd.

Nu blev vi iväg skickade till sjukhuset i Växjö
Mamma ringde till pappa och sa vad som hänt. Vi hade ju inte alls mycket kläder med oss, så pappa skulle få köra upp med mer ifall. Jag var tyst hela vägen som jag och mamma körde mot Växjö. Alltid när vi var på väg till Växjö (jag går på kontroll en gång om året för min sköldkörtel) så sitter jag tyst. Både jag och mamma vet att jag är rädd och ibland brukar hon skoja om det.

Vi kom upp till barnavdelningen
Men då hade de gått på lunch i en timme, men jag fick sådan emla eller embla-plåster, eftersom de skulle ta ny provtagning på mej. Den fick jag ha på mej i en timme och medan alla hade lunch, gick vi ner till cafeterian, eftersom vi inte fått någon mat i oss. Fortfarande hade jag ingen aptit. Sen efter en timme gick vi tillbaka till barnavdelningen då de tog lite prover på mej och sedan fick jag träffa en doktor. Kommer ni ihåg hur Noel såg ut i Felicity? Ja, såg min läkare ut. Snygg va? :P

Och nu satt vi verkligen i rätt ljus
Både mamma och läkaren kunde se det så väl att jag var gul. Och mamma märkte så tydligt att jag fick ett förtroende för läkaren. Han var så lugn och berättade allt om hur det låg till och så. Den andra doktorn var rena monstret ^^. Denna läkaren sa att de skulle se om det fanns en sådan röntgen som man åker igenom i ledig redan samma dag, men om inte, skulle vi få ett rum och ligga över. Samtidigt som jag ville hem och bara vara frisk, ville jag sova över och se hur det var. Ja, jag var nyfiken av mej.

Och det fanns ingen röntgen ledig
Så vi fick sova kvar. Vi fick ett eget rum längre ner på korridoren och vi fick beställa mat. Mamma fick gröt (kul på en fredag) och jag kommer inte ihåg vad jag fick. Jag åt inte alls mycket. Var trött nästintill hela kvällen. På kvällen kom sköterskorna in och presenterade sig. Jag är inte alls van av att ligga på sjukhus, så att bli uppassad så mycket som jag blev var roligt :) De byttes sedan av framåt natten och de informerade om ifall jag ville gå ner och se på röntgen. Det bille jag.

Tankarna for genom mitt huvud
Hur kommer jag att få plats i den? Kommer jag att komma ut oskadd? Tänk om de hittar andra äckliga grejer i mej! Ja, ni förstår nog. Jag var livrädd för den röntgen. Usch. De ville redan ikväll att jag skulle prova och ja, jag visste att jag var tvungen att åka in i den dagen efter, så jag provade. Och jag som har klaustrofobi! Usch! Den första natten sov jag inte alls bra :/



Ungefär såhär såg röntgen ut.

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Läskigt :O

Kommentera här: