0 Läs mer >>
Nu är jag hemma från Stockholm. Mycket att berätta, men ska idag iväg hem till Ljungby. Så förmodligen, så kommer jag att skriva på lördag eller söndag. Har inget superinternet där ute på vischan ^^.

Imorgon är det tandläkaren vid klockan halv tolv... Inte kul. Men det är bara tandsten som ska bort och det är jag glad för. Att det inte är nått annat ^^.

Sedan på kvällen är det JOHAN GLANS. :D

overandout.

är hemma

0 Läs mer >>
Det gör ont.

overandout.

jag blir galen.

0 Läs mer >>
Det är inget bra för mej i detta nuläge att försova mej. Det var precis detta jag gjorde idag. Ställde klockan på halv sju, men vad gör maj? Stänger av det och somnar om. Jag lovar, detta är farligt att göra. Och speciellt för mej, som har utvecklingssamtal idag och dessutom har reda för mycket frånvaro. Inte bra.

Stefan och jag tog fem över halv tolv bussen till skolan. Han började tolv och jag skulle ändå till skolan och göra klart en grej. Tror ni inte då att man glömmer sitt usb-minne, där man skulle ha skrivit ut en engelskauppsats? Jo. Det gör jag och det känns. Stefan får ta emot detta genom att jag blir en aning sur. Förlåt.

Sitter ni i skolan och ska bara skriva mitt inlägg innan jag sätter igång med grafisk kommunikation. Jag ska skriva en dokumentation om det lilla projektet vi gjorde genom att göra en vinflaska. Kul.

Vid halv två ska jag ringde Stefan, som ska komma inom och hämta min kasse med böcker, så att vi kan gå hem från skolan sen och slippa gå och bära på en massa saker. Och jag ska ha utvecklingssamtal vid klockan två, så han ska hem då jag är på det och sedan kommer han tillbaka.

Dagens:
Kläder:
Joggingbyxor, linne, Sex Pistols tröja, grå kofta.
Frisyr: Utsläppt nyduschat hår med två spännen i lugg.
Skor: Vans med döskallar på.
Humör: Lite ont i magen och lite trött, men annars mår jag bra.
Händelse: Utvecklingssamtal vid klockan två.

overandout.

inte råd att försova ...

0 Läs mer >>
VILLE BARA SÄGA ATT JAG TAR MIN STUDENT DEN 12 JUNI.
Yäääy!
Ska ha festen med älsklingen <3

STUDENT 2009

3 Läs mer >>
Den 29 april föddes jag på Växjö BB. Tänk att man faktiskt inte var en, utan två. Jag hade fått en syster - en tvillingsyster. Helt sjukt. Tänk vad mammas och pappas liv förändrades då jag och syrran kom. Och storasyster Linda hade inte fått en syster, utan två.

Jennie Caroline fick jag heta och i början tyckte jag inte alls om att heta Jennie. Men nu har jag vant mej ;) och jag tycker om det.

När jag var liten, så mådde jag inte så bra. Ingen visste riktigt vad det var med mej, så jag låg i kuvös och hade en slang in i näsan, eftersom jag inte ville äta på normal väg. Till slut kom de fram till att jag hade problem med min sköldkärtel och när de börjat dosera in min medicin Levaxin, så drog jag ut slangen ur näsan och ville ha mat. Liten gullig historia, faktiskt. Efter det har jag alltid fått äta Levaxin och det kommer jag alltid få göra.

Min barndom var bra. Jag hade då ett väldigt bra självförtroende och jag fick många killar. Men i fyran kom min absolut stora kärlek, Robin. Och jag som är en hopplös romantiker, var så kär så kär att efter att det tog slut, gjorde det så ont. Men han var otrogen, inget att ha vill säga. Det konstiga var att jag aldrig slutade älska honom, förrän nu idag.

På högstadiet blev det ett helvete. Ny klass, nya vänner. Bra. Men kanske inte när man mår dåligt psykiskt för att det finns idioter på skolan som blir glada och nöjda över att tracka ner på någon annan. Som mej. Jag blev deras offer, för att jag inte var snygg eller smal. Vilken ideal bild det finns idag. Att man måste vara snygg och smal. Om man är detta, så får man vänner. Ja, jag vet att jag skrivit detta innan i min blogg, men jag är fortfarande väldigt arg och irriterad för denna idealbild. Ja, jag är tjock. Jag erkänner detta och det är det som har gjort att jag inte känner mej lika bra och duktig som de som är snygga och smala.

När jag gick i 7-8 var det som värst. Jag var nog hos kuratorn en gång om dagen. Det gjorde så ont att inse att man inte var som alla andra. Att man inte kunde bli respekterad för det man var, för den man såg ut att vara. Bara för att de tyckte att man hade ett dåligt yttre, blev man nollställd och inget intressant. Någon man istället kunde göra nytta av, genom att hacka på den.

När gymnasiet kom blev jag överlycklig. Jag sökte mej som sagt bort från Ljungby och till Halmstad.

Mitt självförtroende är på botten och det kommer nog aldrig att bli på topp. Aldrig. Men nu när Stefan har kommit in i mitt liv, så mår jag bättre än vad jag någonsin gjort. Det är jag honom evigt tacksam för.

Men mitt och Stefans kärleksliv, har ju inte - som många andras - varit bra. I början, då en väldigt elak person fanns med i vårt liv, bråkade vi konstant. Det var det denna personen ville och det insåg vi förräns efteråt. Vi har nu varit tillsammans i 1 år och snart 1,5 månader. Jag är den lyckligaste. Känns som att jag fortfarande svävar på rosa moln.

Men då min älskade måmå dog, så har jag gråtit och gråtit. Jag har mått dåligt för att jag känt mej utanför i klassen och jag har haft självmordstankar. Skärde mej en gång. Jag är absolut inte stolt för mitt beteende, men när man mår psykiskt dåligt och inte vet vart man ska bli av, så blir det såhär. Tråkigt, men sant. Jag skulle gått till psykologen flera gånger, men jag ville inte. Ångrade mej i sista sekunden.

Idag mår jag bra, väldigt bra. Jag har kommit tillbaka till skolan och blivit mer som Stefan. Jag tar ingen skit. Om någon är elak, ger jag igen. Detta gjorde jag inte innan. Jag bara tog och tog emot, hela tiden.

Jag orkar inte vara snäll och oärlig mot mina vänner som jag varit innan. En vän har lånat pengar av min pojkvän, en ganska stor summa och Stefan har inte fått tillbaka detta. Jag orkar då inte sitta och lyssna på att denna person ska ta körkort, då hon inte har det bra ställt med pengar. Om man inte kan betala tillbaka, hur ska man då få låna igen? Hur ska man få det förtroendet man en gång hade?

no more miss nice girl.

overandout.

biografi.

0 Läs mer >>
Igår var det för projektlektion, där vi gick igenom lite saker. Sedan hade jag en 6 timmars lång lektion med grafisk kommunikation. Kul? Ja, sådär. Satt framför datorn och gjorde en etikett till vår uppgift - skapa en ny vinsort. Vinet ska heta Picnic och jag är äntligen klar. Den blev ganska snygg.

Efter skolan kom Stefan och hämtade mej, då han glömt min laptop och min cdbok, så vi fick köra in till lägenheten för att hämta detta. Jag är försenad med cdboken på 8 dagar och jag måste lyssna klart på den. Men jag kopierade över det till datorn som man fick göra. Det var 10 skivor och minst 15 kapitel på varje. Kul. Var hos Stefans pappa, som kom hem igår och vi eldade lite åt honom och så. Planet var försenat och han skulle egentligen komma hem vid nio, men kom istället hem vid tolv.

När vi kom hem vid åtta, tittade vi på Äntligen hemma och sedan somnade Stefan, då jag också var trött, gick vi och la oss. Kom på att jag började vid halv tio dagen efter, vilket jag då ville titta på Andra Avenyn och Morgonsoffan, men nej, jag somnade tillsammans med min älskling.

Klockan ett på natten, hörde vi en smäll. Då hade Max, som nu har börjat vara i fönstret, vält ner vår nya fönsterlampa. En liten rund lampa från IKEA. Kul. Typ ingenting kvar utav den.

Nu sitter jag här i skolan och har precis haft lunch. Mycket god mat. Ska snart ställa ut våra vinflaskor, men jag har ännu inte skrivit ut mina grejjer. Är klar och allt, men har bara inte skrivit ut det.

overandout.
 

sovit gott.

0 Läs mer >>
Jag börjar nu inse hur mycket mina betyder för mej. Saknar en del av dem och jag blir bara arg då jag tänker på hur allt detta kunde ha hänt. Att jag flyttade till Halmstad var mitt egna val. Jag kan inte lyssna på andra bara för att de vill att man ska gå i samma skola. Jag valde Halmstad för att jag vill gå en journalistisk utbildning, vilket jag nu gör, och jag vill komma bort från min hemstad Ljungby i Småland. Jag flydde fältet, för att jag blivit så illa behandlad av en del och det tror jag inte mina vänner förstod.

Efter att jag flyttat var jag en helt ny människa. Jag flyttade in tillsammans med två andra tjejer och fick ny skola. Nya vänner. Ny klass. Nytt liv. Jag kom hem på helgerna, vilket jag längtade till. Mina vänner var som bortblåsta. Hördes på msn och mess. Inget mer. Det gjorde ont att inse att man har ett nytt liv, någon helt annanstans. Någonstans där inte dessa människor finns varje dag. Och sen dog min älskade måmå. Jag tror jag sprack. Allting bara föll. Efter det kom min gallsten. 3 veckor på sjukhus fick jag vara och ingen kom och hälsade på mej. Bara mamma var hos mej och ibland kom mina systrar och min pappa. Jag grät och grät för att ingen tyckte om mej. Två av mina vänner ringde några enstaka gånger dem veckorna. Det gjorde ont. Inte ens ett samtal från Halmstad fick man. Nu när jag skriver om detta, kan jag börja gråta hur lätt som helst. Jag har fortfarande lite minnesluckor för den tiden. Man kan ju få det efter att man varit sövd.

Och så. Träder min prins fram (ursäkta ordvalet) och räddar mej. Siddi är min älskade lilla katt som blev min. Men ja, han har svikit mej också. Han träffar jag inte alls lika mycket längre och han kan jag inte prata med. Nu har det gått 1år och åtta månader sedan min måmå dog. Jag tänker på henne ännu. Och i september förra året, får jag min andra prins. Prins Stefan. Det är han som hjälpt mej igenom min svåra sorg för måmå. Jag mår fortfarande inte bra, men jag gråter inte alls lika mycket för henne längre.

Ja, Stefan betyder väldigt, väldigt mycket för mej. Han får mej att skratta och le. Han får mej att känna mej speciell. Och ja, jag nämner han ofta i min blogg och det är för att han får mej att må bra. Han och Siddi och lilla Lilly får mej att må bra. Lilly och Sid är som mina bebisar. Att jag inte träffar Sid gör mej väldigt ledsen.

När jag träffade Stefan fick jag många glada reaktioner, men i efterhand ett helvete rent ut sagt. Jag ångrar inte att jag gjort det jag gjort, absolut inte. Men att mina vänner väljer bort att höra av sej, för att jag har en pojkvän, låter sjukt. Nyss sa en vän jag ska vara ärlig mot dej. jag tänker inte så mycket på dej längre, därför som jag inte hört av mej. Det gjorde ont att få höra de orden. Visst, denna människa har varit elak mot mej med diverse saker, men man kan inte släppa taget. Kanske dags att göra detta nu..

overandout.

ny vecka. nya tag.

0 Läs mer >>
Denna helg har varit väldigt bra och mysig :) precis som jag vill ha det ;P I fredags kom Stefan vid sju och när vi kom till Lars, tittade vi på teve och myste. Gick och la oss vid halv tio sådär. Var väldigt trötta. Jag hade ju praktiserat och han hade jobbat.

Igår gjorde vi absolut ingenting. Lars var ute i skogen, så vi passade på att mysa framför teven. Jag somnade i ungefär 2 timmar. Det var skönt, eftersom Stetans katt Sture, var väldigt jobbig. De ska ju kelas hela tiden! Visst, jag vill att katter ska vara kelna, men inte kelna. Usch.

På kvällen tittade vi på teve och Dansbandskampen var sådär... Att Yasmina (som för övrigt går på syrrans gamla skola) åkte ut, tyckte jag var synd. Men smålänningar är bra ;) Jag är stolt över att vara smålänning.

Idag vid klockan fem, skjutsade Stefan iväg sin pappa som ska till Tyskland med jobbet. Jag sov då ensam i huset, vilket jag aldrig gjort förr. Stefan kom hem vid sju och då kröp han ner till mej igen :)

Vi körde inom till Stefans bror och hjälpte han med datorn, men nej, det funkade inte. Så sedan åkte vi hem och handlade och sedan körde jag och Stefan till Båstad en runda för att titta lite. Det var väldigt mysigt. Nu har vi tittat på Andra Avenyn och jag ska spela en timmes The Sims2 innan det är dags för att nana.

overandout.

MIN PASSION ÄR MUSIKEN! ATT SJUNGA GÖR MEJ GLAD.

helgen? kanon!

0 Läs mer >>
Idag var det den sista dagen på praktiken! Yes! Men dock inte så kul heller då man återigen bara får packa upp varor... *suck* Åkej, ni kanske tycker att jag är trög som inte fattar att Maxi bara har mat och så där. Men man kan väl få göra nått annat än att plocka upp varor? Som att prova på att vara i fisken, i bageriet, i caféet eller nått sådant? I och för sig har jag inte packat upp samma varor hela tiden, men det är nog det. Bara ett surt tack fick man idag när jag skulle gå hem. Ingenting mer. På de andra ställena som jag har praktiserat, så har jag fått nått mer. Som på Konsum, fick jag en påse med chips bland annat. Bara nått som visar att man uppskattar det man gjort.

Nu är det helg i alla fall och det är jag jätteglad för. Stefan kom hem för en timme sen och åkte precis iväg. Vi ska till Lars, Stefans pappa. Och jag är kvar här tills han kommer tillbaka. Det finns bara två platser i hans bil. Ska snart hoppa in i duschen och packa lite. Tror inte jag tar med datorn i helgen. Kommer endå inte ut på Internet ^^.

Idag kom våra Johan Glans-biljetter. Så nu ska vi dit :D Den 30 oktober smäller det :D

overandout.
 

äntligen över.

0 Läs mer >>
Idag kom jag iväg till praktiken, men det sas emot. Får ju inte göra nått kul som sagt... Orkar inte snacka om det mer, så nu ska jag berätta om gårdagens resa :)

Klockan 06:20 åkte vi in till stan för ta Vallås bussen. När vi kommer till Supermarket, så står det bara pensionärer. Detta visste vi eller hade någon liten aning om att det bara skulle vara pensionärer med. Så upp på bussen vi går och yes, vi är på rätt buss (två bussar) med sammanlagt 93 resenärer åker vi ner mot Ystad, där vi ska stanna och äta lunch. 30 kr för en fralla med ost och gurka på + kaffe. Mums?! Nej. Jag dricker inte kaffe, så tog lite, eftersom jag var så törstig. Inte värt 30 kr... Sedan lyssnade vi på en kvinna som sålde ullbäddar. Ett bäddset; täcke, kudde, örngott, madrass = 16 000 kr... Vi som var där idag, fick rabatt, så för 8 000 kr kunde det bli vårt. Nej tack. Men pläden för 1 295 kr kunde jag gärna köpt. Men det blev det inget heller av. Efter 1,5 timme, har denna kvinna pratat klart och vi får vår lunch för 72 kr. Inte värt det alls! Riset var klibbigt och ingen smak alls. Resten var god (kyckling med lime, sallad, sås och bröd) Men absolut inte värt att vänta på!

Sedan sprang jag och Stefan iväg för att ta ut pengar. Då vi kom in mitt i stan och fick gå till två bankomater som inte fungerade. Den tredje ville ge mej pengar. Om jag har rätt, så va det en stor vit byggnad på "torget". Om jag inte är tokig, så var det den bank som de spelade in "Wallander - Byfånen". Men jag vet inte. Sandra, du kanske vet? :) Dessutom tror jag att jag såg den byggnaden som de hade till polishus i filmen. Men ja, jag är kanske ute och cyklar, Sandra?

Sedan kom vår buss och vi åkte ut från Ystad och ner mot Kivik och Österlen. Var först på en äppelodling, som var mycket finare än den andra. Köpte knäck, en påse äpple och en påse med potatischips från blå kongo potatisen. Mycket goda!Åkte sedan vidare till den andra äppelodlingen, där vi inte köpte nått. Sedan körde vi till äppeltavlan i hamnen. Det var 35 000 äpplen på den tavlan om jag minns rätt. Tavlan hette "Pomona". Sedan bar det av hemåt. Sov sammanlagt 3 timmar på resan ^^. Tröttis.

Var hemma vid halv åtta, då vi myste framför teven :)

overandout.

trött och trött.

0 Läs mer >>
Först och främst vill jag tacka för att så många tittar på min blogg varje dag. Visst, 65 pers är kanske inte mycket i era öron, men att så många ens vill läsa min blogg, är stort för mej.

Jag skrev ju i ett inlägg om att jag själv har erfarenheter utav mobbing. Ja, jag fick respons ifrån Sandra, som är min gamla skolkompis, som gick ut gymnasiet iår. (http://zandiee.blogg.se). På hennes blogg skriver hon såhär:

Läste min f.d skolkompis blogg idag, och kände hur det började klia i fingrarna (www.jennsii.blogg.se). Hon beskriver ett problem som även jag har.. trots att jag är smal och ser ganska bra ut om jag får tala för mitt eget öga. Därför ville jag ta upp detta tvärt-om-problem.
Jennie skriver själv att någon sårat henne ganska hårt, någon har kallat henne för någonting helt världelös, de har klankat ner på hennes vikt, hennes utseende.  Varför? Jo, säkert för att de bara måste.. det finns människor som alltid kommer klanka ner på dig.. hur underbar du än är.

Att få den responsen eller vad jag ska säga, gör mej glad att både Sandra läser min blogg och för att hon verkar bry sej. Jag fick detta som kommentar också:
Jag tycker att din personlighet syns på långa vägar, don't you worry. Alla vet hur underbar du är. /sandra

JAG VILL BARA SÄGA TACK! Tack för den fina kommentaren. Någon som verkar bry sig i alla fall. Och Sandra, det du skrev i din blogg, känner jag igen mej i. Jag känner ett visst hot ifrån människor som jag tycker är snygga osv. (Speciellt när min pojkvän är med, eftersom jag då känner att jag själv inte duger)

Jag kan säga att det inte går en dag mellan hur jag tänker på mitt utseende. Jag hade gjort vad som helst för att väga några kilo lättare och jag skulle må så himla bra. Tyck ni nu att "gör nått åt det då?!" eller "sitt inte där och tyck synd om dig själv". Ni får tycka precis vad ni vill, för jag vet hur det är. Ni kanske inte har varit med om detta. Jag har aldrig, aldrig råkat ut för att jag blivit mobbad för mitt utseende till ansiktet, bara till min kroppsstorlek. Jag har försökt och försökt att gå ner i vikt, men efter att måmå dog har jag totalt tappat hoppet. Stefan har stöttat mej, men jag har inte haft den riktiga gnistan. Dessutom blir jag så fruktansvärt arg när andra människor ska klaga på andra. De fattar nog inte riktigt hur mycket de sårar människan i fråga. Mitt självförtroende är nere på noll. Men min älskade pojkvän har fått det att växa något enormt. Att tillhöra någon, att få bli älskad av någon är det som gör mej allra gladast. Ni anar inte hur rädd jag varit för att ingen velat ha mej.

Och när man, möter motgångar, som kompisar som säger att man inte träffar dom lika mkt längre (träffade dom inte mkt innan jag träffade Stefan heller, ett annat skäl till att det blivit som det blivit, är för att man har ett helt nytt liv i Halmstad), vänner som säger att Stefan inte älskar mej på riktigt, utan att han bara ha mej för att ha en tjej. KUL. Vännner som inte hör av sej då man ligger på sjukhus. Osv, osv.

Dessutom när min älskade måmå dog den 6 februari 2007, så blir allt värre. Mitt psykiska liv, blev bara värre. Grät och grät och en del personer fattade inte varför jag grät så mkt. De sa att hon endå inte kommer tillbaka. Tack för det. Det gör så fruktansvärt ont att förlora någon man haft i hela sitt liv. Det är hemskt. Och när måmå fortfarande visar sig för en på diverse vis och dessutom dyker upp i ens drömmar, så blir man bara mer och mer påmind om henne. Hon vill ha kontakt. Inte allra minst, då hon frågade nyligen hur det gick med min bok. Eftersom ag skriver en bok som projektarbete...

Nehe, ska nana nu. Ska upp vid halv sju imorgon, för att ha praktik på Maxi. Näst sista dagen. Skönt. Ska imorgon skriva ett nytt inlägg (so stay tuned) om hur äppelodlingarna var idag. Åkte dit med minst 80 stycken pensionärer, de resterande 11 var i 40 årsåldern och sen då jag och Stefan. Men ja, det var trevligt.

overandout.

respons

2 Läs mer >>
Ja, när man står och ska ta bussen till stan, så kommer man på att man inte har nått busskort. Kul. Ringer Stefan som jag vet var på väg till Falkenberg. Han sa att jag skulle kolla i jackfickorna om jag hittade lite pengar. Jag hade själv 8,50, men det räcker ju endå inte när jag ska äta lunch, måste ju till skolan då. Dessutom måste jag ju komma hem. Så jag ger upp. Tar telefonen och ringer till min handledare som idag var trevlig... wow. Hon sa "Hej Jennie" jätteglatt. Så jag fick vara hemma.

I ungefär tre timmar med pauser, skrev jag äntligen klart min uppsats i Engelska B. Det var skönt. Känns dock inget bra. Men jag får se. G kan jag i alla fall få :) Nilla kom hem vid tolv, då vi åt och sedan gjorde hon kladdkaka. Mums. Jag spelade TheSims2, vilket jag gjorde i typ två timmar ^^. Tänk vad tiden går när man spelar. Hehe.

Jag har inte vatt hemma i Ljungby på två veckor. Känns trist. Jag klagar absolut inte. Jag trivs så himla bra med att bo ihop med Stefan, men man vill byta miljö ibland. Och att åka hem till min familj över en helg skulle inte vara fel. Missade min syrras 21 årskalas ju :/ Jag saknar min lille Siddi och när jag är hemma, saknar jag min lilla Lilly. Dessutom saknar jag de fem nya småttingarna..

Igår var det en sådär bra dag. Min handledare var som sagt lite sådär småsur mot en. Hon gav mej bara skitjobb, som att packa upp varor. Gjort sammanlagt sex vagnar fullt med varor. Jag är duktig. Jag menar, om man får en praktik i en affär, hur får man då lusten att börja jobba där när man får sådana uppgifter? Att packa upp varor kan väl alla? Man vill ju inspireras och kanske söka jobb där sen, tror knappast någon gör det när man bara får packa upp varor...

Blev lite sur på henne också. För jag har ju en timmes lunch och bussarna går hel och halv där utifrån. Vilket gör att jag missar hel bussen vid elva, eftersom jag bara få gå vid elva. Och då får man vänta till halv bussen, och då har man ju ingen tid alls att äta på. Är ju inne vid skolan kvart i och sedan börjar man ju vid tolv igen... Gah! Hon kunde inte ens släppa mej för att ta bussen liksom... Igår släppte hon mej motvilligt vid kvart i för att ta hel bussen. Visst, det är arbetsgivarens regler som gäller och inte skolans, men vafan. Jag har inga pengar så att jag kan lägga ut själv och dessutom, om jag ska ha matersättning från skolan, måste jag ha kvittot, som jag inte har pengar till att köpa.

Nåja... Imorgon åker jag och Stefan på vår äppelodlingsresa. Har ju haft mycket motgångar för detta i skolan. Fick ju inte ledigt, eftersom jag haft mycket frånvaro då jag vatt sjuk. Men jag ska skärpa mej. Och detta är sista gången som jag tar ledigt.

overandout.

vilken dag.