gallsten - del 1
Ja, detta ämnet har jag inte skrivit om
Men tänkte nu att jag skulle skriva om den tiden då jag blev inlagd på sjukhuset i Växjö för att jag hade fått gallsten. Olyckligtvis var detta i samma veva som min mormor dött. Mormor dog den 6 februari 2007 och i mars samma år började jag må dåligt. Det var som magkatarr fast snäppet värre. Detta var då jag var inneboende hos en familj i centrala Halmstad. Och tur nog var denna hyresvärden sjuksköterska. Han sa direkt att det var magkatarr och jag trodde på honom, men för säkerhetsskull ringde jag till sjukvårdsupplysningen för att höra med dem om vad jag skulle göra. Och jag visste svaret, de vill att jag skulle komma till sjukhuset redan samma kväll, för säkerhetsskull.
Jag frågade om min rumskamrat Karin kunde följa med och det gjorde hon
Det gjorde mej en aning lugnare, men jag var en aning rädd i alla fall. Jag har ju alltid haft en rädsla för sjukhus. Fick sitta och vänta en stund innan jag kom in till en läkare. Ja, som vanligt tar de bara ett blodprov och gör inte mycket mer. Nu i efterhand då jag vet hur allt hade gått, så skulle jag gärna vilja stämma Halmstads sjukhus. För det kunde gått riktigt illa, men kommer till det senare. Ja, blodprovet visade inget, så jag fick lite tabletter för de sa också att det var magkatarr. Sedan åkte vi hem.
Jag tog dessa tabletter och allt blev bättre
Men detta betydde inte att jag mådde bra fullt ut. Efter tre veckor var det ett lov och jag åkte hem till mamma och pappa. Jag hade snabbt märkt att jag hade lite gult i mina ögon. Och jag sa ingenting till mamma, för jag tänkte att det går väl bort. Ibland trodde jag att det var gulsot, men eftersom jag inte varit i nått annat land, kunde jag utesluta det. Men allt eftersom blev jag också gul på hela kroppen. Inte så att jag blev som en kyckling, men liksom att man såg att jag var gul. Och jag hade ingen matlust. Jag gick ner 9 kg tror jag, eftersom jag inte var sugen på att äta. Det var hemskt, men jag gick ner i vikt ^^.
Till slut såg mamma att jag var gul
Jag hade försökt att få mamma att förstå att jag var gul, men hon såg det inte riktigt. Så när jag stod i rätt ljus, kunde hon se att jag var gul. Jag ringde min "faster" (farbrors fru) och undrade om hon kunde komma in till mej och titta, eftersom hon är en läkare. Och hon såg med att jag var gul. Och jag hade heller inte berättat för min mamma att mitt kiss var mörkt, mörkt och att min avföring var väldigt, väldigt ljus. Detta berättade jag senare till min faster och hon bad oss åka in. Jag kommer inte ihåg hur jag kom in till vårdcentralen, för jag har fortfarande en aning minnesluckor från operationen.
Väl inne på vårdcentralen
Får jag träffa en mörkhyad doktor som inte pratade så vidare bra engelska. Jag var nästan rädd för honom. Han kände på magen och han ville ta en massa prover. Hela fyra rör med blod blev det och ni kan tro att jag mådde lite dåligt efteråt - svimfärdig. Sen sa den doktorn att om det är nått, så ringer vi imorgon. Den kvällen var man lite på helspänd.
Men tänkte nu att jag skulle skriva om den tiden då jag blev inlagd på sjukhuset i Växjö för att jag hade fått gallsten. Olyckligtvis var detta i samma veva som min mormor dött. Mormor dog den 6 februari 2007 och i mars samma år började jag må dåligt. Det var som magkatarr fast snäppet värre. Detta var då jag var inneboende hos en familj i centrala Halmstad. Och tur nog var denna hyresvärden sjuksköterska. Han sa direkt att det var magkatarr och jag trodde på honom, men för säkerhetsskull ringde jag till sjukvårdsupplysningen för att höra med dem om vad jag skulle göra. Och jag visste svaret, de vill att jag skulle komma till sjukhuset redan samma kväll, för säkerhetsskull.
Jag frågade om min rumskamrat Karin kunde följa med och det gjorde hon
Det gjorde mej en aning lugnare, men jag var en aning rädd i alla fall. Jag har ju alltid haft en rädsla för sjukhus. Fick sitta och vänta en stund innan jag kom in till en läkare. Ja, som vanligt tar de bara ett blodprov och gör inte mycket mer. Nu i efterhand då jag vet hur allt hade gått, så skulle jag gärna vilja stämma Halmstads sjukhus. För det kunde gått riktigt illa, men kommer till det senare. Ja, blodprovet visade inget, så jag fick lite tabletter för de sa också att det var magkatarr. Sedan åkte vi hem.
Jag tog dessa tabletter och allt blev bättre
Men detta betydde inte att jag mådde bra fullt ut. Efter tre veckor var det ett lov och jag åkte hem till mamma och pappa. Jag hade snabbt märkt att jag hade lite gult i mina ögon. Och jag sa ingenting till mamma, för jag tänkte att det går väl bort. Ibland trodde jag att det var gulsot, men eftersom jag inte varit i nått annat land, kunde jag utesluta det. Men allt eftersom blev jag också gul på hela kroppen. Inte så att jag blev som en kyckling, men liksom att man såg att jag var gul. Och jag hade ingen matlust. Jag gick ner 9 kg tror jag, eftersom jag inte var sugen på att äta. Det var hemskt, men jag gick ner i vikt ^^.
Till slut såg mamma att jag var gul
Jag hade försökt att få mamma att förstå att jag var gul, men hon såg det inte riktigt. Så när jag stod i rätt ljus, kunde hon se att jag var gul. Jag ringde min "faster" (farbrors fru) och undrade om hon kunde komma in till mej och titta, eftersom hon är en läkare. Och hon såg med att jag var gul. Och jag hade heller inte berättat för min mamma att mitt kiss var mörkt, mörkt och att min avföring var väldigt, väldigt ljus. Detta berättade jag senare till min faster och hon bad oss åka in. Jag kommer inte ihåg hur jag kom in till vårdcentralen, för jag har fortfarande en aning minnesluckor från operationen.
Väl inne på vårdcentralen
Får jag träffa en mörkhyad doktor som inte pratade så vidare bra engelska. Jag var nästan rädd för honom. Han kände på magen och han ville ta en massa prover. Hela fyra rör med blod blev det och ni kan tro att jag mådde lite dåligt efteråt - svimfärdig. Sen sa den doktorn att om det är nått, så ringer vi imorgon. Den kvällen var man lite på helspänd.
Detta är en bild från den tiden. Här har jag gult i ögonen, men det syns knappt.