Jag lever ♥
Jag tar mig igenom
Dagarna så gott jag kan. Jag saknar Stefan oerhört mycket, det kan jag inte förneka. Min bästa vän! Vi är fortfarande vänner, vilket känns skönt ♥ Jag mår sådär. Dagarna känns oerhört långa och jag har ingen energi knappt. Jag försöker att lägga energi på det som jag tycker om och som ger mig glädje. Och i helgen var syrran hemma med syskonbarnen som ger så mycket kärlek. De betyder oerhört mycket att ha dem runt omkring sig.
När folk frågar hur man mår så säger man oftast "jodå, det är bra" eller "jodå, det är som det är". I helgen var vi på julmiddag tillsammans med nästan hela släkten och där fick jag denna ständiga fråga. När jag sa att "jo, det är väl bra" så sa en släkting "varför ljuger du?" Och vad rätt hon har. Varför ska jag säga att jag mår bra när jag inte gör det? Inte alls mår jag bra. Jag lever för dagen och försöker att göra det bästa av allt. Jag är inte van vid att må dåligt och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag grät hejdlöst på julmiddagen. Steffe var inte med. Han var inte där och jag kände mig oerhört ensam. Jag är djupt tacksam för mina vänner Nicco och Titti ♥ De finns där i alla lägen och de bor ju i samma stad. Har många vänner runt omkring, men just dessa kan jag träffa och bara få vara.
Nu börjar min kamp lite gentemot att klara av vardagen. Söka jobb eller eventuellt söka någon utbildning. Bara så jag har något att göra och att jag får råd att bo kvar i lägenheten. En ständig kamp för att må bra. Men jag kommer klara det ♥ Just nu är det bara lite tufft.